Efter att ha blivit rejält trött på den gamla skruttiga bänk som använts som bord i studion bestämde jag mig för att bygga ett nytt anpassat bord. Den gamla sviktade av vikten och gungade fram och tillbaka när man stötte till det, så nu får det vara dags för något stabilt.

Köpte en bänkskiva på IKEA och två stora MDF-skivor på Beijer Bygg. Fick hjälp av björn att åka runt och handla allt eftersom jag inte har något körkort, och han äger en minibuss. Efter att allt material var inhandlat fick jag låna en cirkelsåg av Björn och fick sällskap av Gina som har byggar-skills.

Det hela flöt på bra, men tog ändå väldigt mycket längre tid än planerat. Vi missade tyvärr en spelning med Nitad och Hatet Från Helvetet som vi hade planerat att gå på. Men vi hade både öl, godis och mat så vi klarade oss. Grunden till bordet blev klart, så det som återstår är betsning, målning och montering av rack-lister som jag beställt från Thomann.

Återkommer när det hela är klart!

För nästan ett år sedan köpte jag Cubase 6. Men eftersom man skulle ha Windows 7 så har det inte blivit av att jag uppgraderat från 4an. Har liksom inte haft tid att byta operativsystem eftersom projekten i studion har avlöst varandra. Men igår gjorde jag en chansning och tänkte att det kanske funkar i W-XP också, och visst gjorde det det. Plus att jag automatiskt fick en uppgradering till Cubase 6.5 genom deras Graceperiod eftersom jag köpt en version precis när nästa version blivit tillgänglig. Hade jag uppgraderat när jag köpte det så hade jag ju inte fått det. Fantastiskt så det kan bli ibland va?

Under veckan som har gått har jag spelat in en platta med Värnamobandet Dethtrone. Jag spelade även in deras demo förra året, som Close-up tog ut som Sveriges bästa förra månaden och tog dem hela vägen till scenen på årets upplaga av Metaltown i Göteborg. Utöver det har Close-up tagit ut två band till som är inspelade hos mig på HoboRec Studio, Alenah och Voiceless Location. Känns grymt kul!

Saker och ting har flutit på så bra här att jag glömt bort bloggen lite så här kommer en liten recap. Har flyttat in hos Gina vilket kanske kan verka tidigt, men ska det va så ska de va! Hehe, känns grymt bra i alla fall. Hon gör mycket coola grejer inom inredning och design. Det är spännande att se vad som dyker upp. Har hunnits med en hel del vårhäng och en och annan glass.

Har varit ganska lugnt med jobb nu i Mars så jag har haft tid att återanpassa mig efter resan, och fått lite nytändning på en hel del projekt. Tex håller jag på att göra om hemsidan åt HoboRec, men framför allt webbshoppen som tidigare har varit väldigt bristfällig. Hoppas på att få upp den nya relativt snart. I och med detta har jag även fått tummen ur och ställt ner ett urval skivor på Skivklubben på Drottninggatan.

På väg hem från jobbet sent en kväll blev jag frestad av ett par soptunnor. Var mycket inne på dumpsterdiving för ett par år sedan men det har väl runnit ut i sanden en del. Gjorde en smärre jackpott och fick ihop en fin soplunch. Kolla in frigan.se om det låter intressant.

Nu har jag varit hemma i drygt en vecka och har börjat hinna ikapp mig själv. Tänkte ge mig på ett försök att sammanfatta sista veckan av resan så här i efterhand eftersom det inte blev något av precis när jag kom hem.

Efter de riktigt slappa semesterdagarna på Phu Qouc tog vi en resa till Ho Chi Minh Staden med ett dagstopp i Rach Gia. Hittade lite trevliga veganhak och intressanta caféer som vi tillbringade dagen på, och en planlös promenad som tog oss genom ett livligt bostadsområde med massa speedade ungar som ville bli fotade. Fick en riktigt god kopp iskaffe på ett café där servitrisen satte sig och käkade is med samma skopa hon precis serverat mig med.

Vi kom fram till Ho Chi Minh mellan fyra och fem på morgonen, och till vår förvåning så stod det vietnameser i var och vartannat hörn och utövade sin morgongymnastik. Efter lite letande hittade vi ett hotell med ledigt rum. Precis före oss checkade en kraftigt berusad äldre man in med en alldeles för ung vietnamesisk flicka, klockan sex på morgonen. Hade läst att det skulle vara en smutsig stad och det verkade ju stämma. Efter en powernap gav vi oss ut och utforskade lite trevligare delar av staden. Började med att leta upp en veganrestaurang i vanlig ordning. Det var ett lite finare ställe och i menyn stod det att man inte fick ha med kakor eller annat som innehöll animaliska produkter för att inte sabba den veganska atmosfären. Men personalens skor och bälten av läder var tydligen inga problem. Sen blev det ett besök på ett krigsmuseum som handlade om USA’s inblandning i Vietnamkriget och alla vidriga saker de gjorde. Väldigt intressant och lärorikt. Dagen avslutades med bio. Det var en värdelös film med Adam Sandler, men det gjorde inget, det var trevligt ändå.

Dag två i Ho Chi Minh hängde vi på en guidad tur till Vietcongs territorium och deras tunnlar. Önskar att jag varit lite piggare så man hade varit lite mer uppmärksam och intresserad, för det var otroligt fascinerande. Som mest 16 000 vietnameser hade bott i tunnlarna under marken som vid krigets slut hade varit hela 200 km långa.

De sista dagarna spenderade vi i Kuala Lumpur i Malaysia. Vi kontaktade lite punks där som varit med och släppt M:40 på kassett. Tydligen hade de något kollektiv där vi fick bo de fyra dagarna och kvällen vi anlände var det spelning så det blev en bra start. Träffade massa sjyst folk och fick veta att ens religionstillhörighet står i id-kortet i Malaysia. Ska du köpa öl i Malaysia så räcker det inte att ha åldern inne, du får inte vara muslim, vilket då framgår av id-kortet. Jag hittade en fin rosa cykel som jag köpte och tog med mig hem. Vi fick lite sightseeing av både matställen, tempel och bad av tre extra trevliga personer från kollektivet. Vi fick också hänga med och servera mat till hemlös med Food Not Bombs. Efter badet såg jag en skylt om att vattnet kunde vara smittat med bakterier och virus och att om man blev sjuk inom två veckor från att ha varit där skulle man söka vård. Nu har det gått ungefär två veckor och jag mår fortfarande bra. Det enda äckliga var att jag hade en blodigel på mig när jag kom upp. Eftersom jag har sett filmen Stand By Me så var jag så klart tvungen att genast kolla ner i byxorna, med det var helt i sin ordning.

Efter en galet lång resa hem så blev jag uppmött av världens snyggaste Gina på stationen i Jönköping. Dagen efter hade vi en lugn fredag för att sedan spendera lördagen i Linköping på en galakväll med massa bra band på L’orient. Din Skevf och Skreak Oedlan var bäst och det var kul att träffa lite kända ansikten. Veckan som gått nu har varit väldigt stillsam, det enda jobb jag haft har varit att mixa en ny platta åt portugisiska crustarna Simbiose.

Vår andra dag i Phnom Penh ägnade vi åt en relativt lång promenad till ett av de Röda Khmerernas före detta tortyrfängelse. Från början var det en skola, men eftersom utbildning var överflödigt i den idealiska staten de ville ha så stängdes den ner och gjordes om till fängelse. Här fick man människor att erkänna brott och föräderi som de inte nödvändigtvis var skyldiga till för att sedan avlivas på dödsfältet jag skrev om sist. Fängelset kallades Fängesle 21 och står kvar som ett minne och påminnelse av vad som skedde där.

Kvällen efter fängelsebesöket gjorde vi en chansning och gick förbi ett hotell där en välgörenhetsorganisation som heter CHOICE har sitt högkvarter. Det hålls igång av några pensionärer och går ut på att hjälpa extremt fattiga människor som bor i några byar utanför Phnom Penh. Människorna som bor där har egentligen inget alls, och marken de bor på tillhör staten och de kan bo där så länge ingen kör bort dem. Största problemet är att de inte har rent vatten så detta är en grej CHIOCE hjälper till med. Men CHOICE ser även till att barnen får utbildning eftersom de inte har möjlighet att ta sig till några skolor från byarna. Vi hade läst att CHOICE gjorde sina resor ut till byarna på söndagar och då gärna tog emot hjälp av volontärer. Men när vi kom dit och frågade om det fanns något vi kunde hjälpa till med ändå så visade det sig att de visst skulle ut morgonen efter också, och vi kunde även hjälpa till med renoveringen av hus som skulle bli nya skollokaler för barnen. Det blev vi två tillsammans med två ordinarie pensionärsgubbar vid namn Ross och Ted som för övrigt var riktigt bra gubbar. Vi trodde att det skulle bli lite jobbigt att komma ut till byn men det var en otroligt positiv stämning. Ungarna tyckte det var skitkul att vi var med och alla var väldigt imponerade av Simons hår och våra tatueringar. Se till att kolla upp CHOICEs hemsida för info! http://www.choice-cambodia.org/

Väldigt nöjda med vår vistelse i Phnom Penh tog vi bussen ner till Kam Pot som ligger nära gränsen till Vietnam. Vi tog in en natt där och hyrde en motorcykel för att göra lite utflykter på landsbygden. Samma eftermiddag som vi kom tänkte vi åka upp på Elefantbergen och kolla på ruiner efter ett hotell och en casino som hade varit nån gammal resort för väldigt länge sen. Halvvägs upp började det spöregna, men vi gav inte upp för det. Längst upp var det så dimmigt så man knappt såg vägen framför sig, så speciellt mycket att se var det inte. Hittade hotellet i alla fall och knäppte en bild, sen var det tre mil tillbaka igen i dyngblöta kläder. Nästa dag skulle vi åka till Vietnam, men innan det körde vi en tur till med hojjen ut på en landsväg för att se lite vart vi hamnade. Hittade en liten fiskeby och något vi gissar på var saltfält, inte helt säkra dock. Vi körde en bit till och köpte lite sockerrörsjuice innan vi drog tillbaka till bussen mot Vietnam.

Vi åkte till Ha Tien i Vietnam där vi av någon anledning trodde att vi skulle hitta en strand och slappa. Men det fanns ingen strand där. Det var en ganska liten stad utan något särskilt av intresse, så vi bokade en båtbiljett ut till ön Phu Qouc istället och tog in en natt på det lyxigaste hotellet vi sett på den här resan. Ett stort rum plus ett lite mindre med panoramafönster och soffa, bord och teservis. Sängarna hade leopardmönstrade täcken och badrummet hade badkar. Balkong fanns det också. Onödiga pengar med det var trevligt ändå. Sen gjorde vi stan. Träffade på en av de trevligaste turistförsäljarna på länge. Vi frågade om det fanns något ställe att äta vegetariskt på, efter som det var svårt att hitta då ingen verkade kunna engelska. Han visade oss till ett litet krypin där de hade asgod vegansk mat med massa olika sorters tofu. Fick varsin rejäl portion och pröjsade ca 7kr var. Promenerade runt lite och satte oss på en gatuservering och drack lite öl. Den enda som verkade förstå lite engelska där var en liten liten flicka som inte kan ha varit mer än sju år gammal, så hon serverade oss öl och tog betalt. Blev kompisar med två par som satt jämte oss och ville skåla med oss hela tiden. De kunde såklart ingen engelska heller.

Båten till Phu Qouc gick fint och för första gången i mitt liv har det stått en person med en lapp med mitt namn på när man kommer fram. Jag fattade först inte alls att det var oss hon väntade på eftersom det stod ULTBLOMBEG. Sån service får man när man betalat för taxi i förväg hehe. Jag hade kollat upp ett ställe som skulle vara hyfsat billigt och bad dem köra oss dit. Det kostade lite mer än dubbelt så mycket som vi räknat med men det var exakt som vi ville att det skulle vara så vi tog det ändå. En bungalow med några snabba steg ner till stranden. Simon hade läst på Happy Cow att det bara fanns en restaurang på hela ön där man kunde få vegansk mat, men efter en snabb koll på vår lokala restaurang vid stranden så visade det sig som tur var vara väldigt fel. De hade asbra mat med flera olika tofurätter. På eftermiddagen tänkte vi promenera efter stranden in till centrumet här på ön, det blev så varmt så vi svängde upp på bilvägen och hoppades på lite skugga. Eftersom vi planerat att gå på stranden så gick vi barfota  och efter nån kvart på het asfalt pallade vi inte att gå länge så vi pröjsade en mc-taxi för att ta oss sista biten. Vi irrade runt lite och hamnade på en helt hysterisk lokal marknad där det knappt gick att komma fram. Efter vår erfarenhet av vegansk restaurang i Ha Tien så kände vi snabbt igen ordet Chay, som helt enkelt betyder vegetariskt, på en matvagn och lyckades efter lite gestikulerande beställa varsin nudelsoppa med diverse tillbehör. Tanten som gick runt med vagnen slängde till oss varsin pall så vi fick sitta mitt i all trängsel på gatan. Det gick finfint och maten var fantastiskt god. Nu har vi mest spenderat dagarna med att slappa och sola här på ön, precis som planerat. Har fått lite plugg gjort och skrev en tenta igår som jag fick 92% rätt på. Det har firats hela dagen, med start redan vid frukost med en iskaffe med rom. Har precis varit i centrum igen där vi hittade ytterligare ett veganskt mathak. Tror Happy Cow borde uppdatera sin info om ön lite, maten i Vietnam har varit sjukt bra än så länge!

Precis som sist så har jag visst råkat gå en vecka utan att uppdatera, så det bli en hel del på en gång igen.

Cykelturen vi åkte på förra onsdagen fick en väldigt bra utgång. Vi hittade en strand vid floden där det var riktigt bra bad. För att komma över till den bra sidan var man tvungen att gå över en riktigt ranglig bambubro. På andra sidan stod det en skylt om att man skulle betala broavgift för att passera. Men betalade i en liten bambustuga som låg precis intill där en man bodde ihop med en kvinna som låg med dropp. Tyckte det var ett bra och smart sätt att tjäna pengar. Innan vi skulle åka buss till Vientienne gick vi förbi Lao Lao Beergarden för att käka vegburgare, och där satt hela brittiska gänget. Kul med ett litet sista häng. Nattbussen till Vientienne var smockfull med folk i mittgången på plastpallar.

Kom fram trötta och slitna till Vientienne och lite dimmiga som vi var lät vi oss luras till en asdyr tuktuk in till centrum. Vi gick på lite museum, stadsvandring, kollade gränsen till Thailand och käkade fram till att Simon blev dålig i magen på sena eftermiddagen. Då satte vi oss och väntade på att bli upphämtade till nästa nattbuss. När vi fick biljetterna stod det ”Good Luck” längst ner på dem. Det gjorde mig lite orolig. Men det var sköna bussar med sängar. Hade det inte varit för en högsnarkande Laot hade jag nog sovit gott.

Framme i Pake klockan 07 på morgonen och blev ordentligt lurade på en minibuss ner till Don Det, en av de 4000 öarna. Vi frågade vad det kostade, de frågade hur många vi var, vi sa två, de sa 70 000 Kip. Tyckte det lät ok och de lastade på våra väskor på taket. När det var dags att betala så var det visst 70 för en, så 140 000 Kip. Vi sa att det var alldeles för dyrt och att vi ville ha tillbaka våra väskor så vi kunde gå och leta något annat. De bara skrattade åt oss och vägrade ta ner de fastbundna väskorna igen. Försökte prata med dem flera gånger men det var helt kört. Kändes lite lagom förnedrande. Men väl framme på Don Det så var det faktiskt värt allt besvär. Slappaste och lugnaste ön jag någonsin varit med om. Ville man äta på en restaurang så fick man i princip leta upp nån personal som troligtvis låg och sov nånstans. Vi fick tag i en sjyst bungalow som tog om hand av ett amerikanskt par vid namn Lance och Donna. Det var gamla bluesmusiker från Tennessee. I bungalown jämte oss bodde en dam från London som satt i rullstol och skrev en bok om hur det var att backpacka i rullstol. Hemma hade hon två vuxna barn som hon inte låtit gå i skola utan hemskolat för att hon inte gillade skolsystemet. Hon käkade bara varannan dag för att hon inte brände nog med kalorier eftersom hon inte kunde gå. Vi gjorde inte mycket mer än att promenera, bada och ta det ordentligt lugnt på ön. Söder om Don Det ligger en lite större ö, och för länge sen när Laos var under franskt styre byggde fransmännen en järnväg från södra änden av den större ön till norra änden av Don Det. Fattade aldrig vad den hade varit till för, det var nämligen inte speciellt långt. Järnvägen har inte varit i bruk på väldigt väldigt länge och fram till 2009 var det den enda järnväg som funnits i Laos.

I måndags tog vi vårt pick och pack och drog till Phnom Penh i Kambodja. Det var dock lite struligare än vi tänkt. Avgång kl 08:00 ankomst 19:30 stod det på tidtabellen. Lät jättebra med tanke på att det blir en del till på gränsen osv. Klockan ett på natten stannade bussen mitt ute i ingenstans och föraren annonserade ut ”Phnom Penh!”. Utanför bussen stod flockvis med tuktuks och taxis som väntade på oss. En person långt fram i bussen hade lite koll då han varit i trakten innan och ställde sig upp och ropade ut att vi inte alls var framme. Det var minst sex km kvar till stan och de stannar bara här för att vi ska betala ännu mer för en redan ganska dyr resa. Det hela resulterade i att alla vägrade gå av om inte de körde oss in till centrum. Efter nån halvtimma började tuktuksen och taxibilarna ge sig av. Någon kom fram till att det antagligen var ett illegalt bussbolag som inte får åka in till centrum där bara de officiella bussbolagen har sina depåer. Efter lite mer tjafs och hot om polisanmälan gick de med på att köra oss in till centrum. Jag hade kollat upp en adress till ett billigt hotell och lyckades hitta ett WiFi så jag kunde ladda en karta och veta vart det låg. Det var ungefär 10-15 minuter att gå, men vi var trötta och inte så sugna på att gå med väskor och allt så vi stannade en tuktuk som ville ha $5 för resan. Jag sa att det var alldeles för mycket, och att vi i så fall lika gärna kunde gå. Chauffören påstod att det var jättelångt, varpå jag sa att jag visste vart det var och att det inte alls var långt så han kunde få max $2. När han släppte av oss vid hotellet frågade han hur många gånger vi hade varit i Phnom Penh innan eftersom vi hade så bra koll. Jag skrattade lite och svarade, internet!. Hotellet var tyvärr fullt så vi gick till ett annat intill, fick ett halvbilligt rum på femte våningen. På vägen upp satt en man med dörren öppen och tatuerade sig själlv, klockan 2 på natten. Rummet var riktigt sunkigt, i alla fall för sitt pris så morgon efter lyckades vi byta till ytterligare ett intill. Jättefint och samma pris. Igår gick vi runt i stan för att försöka komma i kaoset. Det är sjukt hetsigt här. Trafiken är galen och folk vinkar och ropar efter en överallt och vill att man ska åka med på deras tuktuks eller motorcyklar till diverse attraktioner. På eftermiddagen åkte vi ut till en minnesplats över en av många massgravar och avlivningsplatser som upprättades under Pol Pots kortvariga styre på 70-talet. Det finns lite för mycket att berätta om det här, så om nån är intresserad så kan man surfa in på Wikipedia och läsa mer http://en.wikipedia.org/wiki/Killing_Fields. Lägger upp lite bilder här bara.

Det har varit en hel del på resande fot och väldigt ostabila internetuppkopplingar den senaste veckan så här kommer en hel veckas äventyr på en gång.

Efter ett par dagars slappande med massage bio- och marknadsbesök i Chiang Mai tog vi en dagstur till Elefant Nature Park. Varken jag eller Simon är några större fans av djur som underhållning men efter att ha läst på en hel del om just den här parken så kändes det rätt. Parken grundades av en kvinna som kallas Lek på 90-talet och fungerar som en fristad åt elefanter som tidigare misskötts, utsatts för våld o.s.v. Som besökare får man hjälpa till att mata och bada elefanterna men aldrig rida eller se dem göra cirkustricks.

På kvällen efter elefantparken hyrde vi varsin cykel och cyklade ut till Yok, ca 10km utanför stan. Det var väldigt mörkt, sexfilig väg och kaotisk trafik som sig bör i Sydostasien. Men det var spännande och vi kom fram helskinnade. Det blev lite mat, filmhäng och övernattning. Vi blev bjudna på friterat bröd och snabbkaffe till frukost, otroligt nyttigt. Efter en god lunch gick vi och badade i en pool som finns i närheten där Yok bor. Detta blev det sista vi gjorde tillsamman med Yok och familjen innan vi sa hej då.

Morgonen därpå blev vi upphämtade på hotellet för att åka till Chiang Khong som är gränsstad till Laos. På vägen dit besökte vi det vita templet. Fick inte så mycket tid där, men det var ganska coolt även om det var lite väl tilltaget kanske. Inför den här resan som innefattar en bilresa, två dagar båtresa och två nätter på hotell skulle även mat ingå. Vi var noga med att påpeka att vi var vegetarianer när vi beställde resan och killen på resebyrån tog noteringar och sa att det skulle fixa sig. Framme i Chiang Khong visste inte ens de som tog emot oss vad vegetarian var för något och sa att det skulle bli svårt. Men efter ett tag frågade de hur många vi var, vi sa två, de sa att det skulle de ordna, utan ägg och utan kött. Klockan sex var det dags för mat och vi böev serverade stekt ris med massa ägg. Vi blev lite trötta och förklarade igen varpå vi fick ny mat. Precis som vi skulle börja äta kom en tant från köket ut och skällde ut oss efter noter för att vi hade lämnat tillbaka mat. Det hela kändes väldigt pinsamt när vi förstod att killen som sa att han skulle fixa detta inte alls hade sagt till de i köket. Vi bad om ursäkt och sa tack så mycket. Sen frågade jag killen på hotellet varför han inte ordnat det han sa att han skulle ordna. Då tyckte han att vi kunde väl säga till själva i köket. Jag frågade vad vi skulle få till frukost varpå killen stönade fram ett ”scrambled egg” och frågade vad vi ville ha istället. Jag sa att det gick bra med rostbröd, lite frukt och kaffe. Han sa igen att han skulle fixa det, men vid frukost så fanns det såklart inget. Vi fick tre skivor rostbröd utan något på. Efter detta har det däremot blivit mycket bättre.

Komma in i Laos gick smidigt om än något kaotiskt och efter ett par timmar så satt vi på första båtresan mot Louang Prabang. Vi stannade en natt i en by som heter Pakbeng på vägen för att övernatta och sen vidare igen. Båtresan var väldigt trevlig, med otroligt fina vyer och ölservering. Träffade ett gäng trevliga britter och en australiensare på båten också.

Efter att första vandrarhemmet vi hittade i Louang Prabang var fullbokat hittade vi ett annat. En sovsal med åtta sängar och världens obekvämaste madrasser. Det verkade som att stoppningen var helt borta så man låg direkt på fjädrarna. Tak över huvudet hur som helst, dög gott åt oss. På kvällen mötte vi upp med våra nya bekanta för en ölkväll. Eftersom Laos fortfarande är ganska strikt kommunistiskt styrt så säger lagen att alla måste befinna sig på sin registrerade adress klockan tolv på natten. Pga detta stänger alla barer och restauranger 23:30. Tydligen är reglerna inte lika hårda för turister och någon har hittat ett sätt gå gå runt detta på en bowlingarena i stan där stannade in på småtimmarna.

Igår åkte vi till ett av vattenfallen här i närheten där man kunde bada lite. Tyvärr gick lite av upplevelsen bort till en början pga bakfylla. Ett dopp och lite käk senare så var det bättre igen så lite mer bad och klipphopp hanns med. På kvällen skulle vi egentligen gått ut med samma gäng igen, men efter en otroligt god och billig veganbuffé på gatan så kände vi oss lite jästa och slappade på vandrarhemmet istället.

Nu blir det nog ut och cykla lite innan vi påbörjar vår två nätter långa bussresa till Pakse i södra Laos.

I fredags eftermiddag åkte vi som sagt med pappan till hotellägaren i Lopburi på en liten tripp. Först åkte vi och badade vid en helt stendöd badresort. Kändes lite skumt men det var rätt gött att slappa lite utan apor och annat liv. Sen åkte vi till ett tempel som låg ihop med en fladdermusgrotta. Vi gick upp för trapporna och mötte en munk som undrade om vi ville kolla på lite buddafigurer. Visst sa vi men rätt var det var så låg där en mumifierad munk som de målat i guld. Var kanske inte en jättestor grej, men jag var helt oberedd på att se ett guldmålat lik i en glasmonter. Sen ville munken att vi skulle känna på mumien, men det tackade vi artigt nej till. Väl ute på templets tag så var det bara att vänta på att solen gick ner bakom bergen, sen välde det ut säkert flera hundra tusen fladdermöss ur grottorna. Det flög så tätt emellanåt att man kände det fläkta och hörde hur det dånade.

På lördagen checkade vi ut från hotellet, gick och köpte soyamjölk och sen till morgonmarknaden för att köpa frukt. Där fanns dock mycket mer att tillgå än frukt, tex grisansikten. Hittade lite banan och mango till slut. Efter det promenerade vi runt lite och hamnade på en parkbänk intill någon slags scen där några thailändska flickor och tanter dansade emellanåt. Efter ett av deras danspass vinkade de dit oss och bjöd på frukt och var väldigt trevliga. En kille som spelade något som liknade ett klockspel ville bjuda med oss på en ”biker”fest på kvällen, men vi skulle med tåget till Chiang Mai så vi fick tyvärr säga pass. Efter det gick vi lite mer stadsvandring fram tills att tåget gick.

Tågresan började hyfsat trevligt, jag och Simon kollade på en film på datorn och sen somnade jag ganska tidigt. Vaknade lite senare att det var svinkallt. Verkade som att ACn strulade för det droppade vatten från taket och personalen försökte fixa det titt som tätt. Fram kom vi i alla fall och då var det dags att leta hotell. Vi bestämde att vi skulle betala max 250 baht men det var lite svårt att hitta. Det mesta var fullbokat eller dyrare. Till slut blev vi haffade av en gubbe från Kanada som visste ett billigt ställe, för exakt 250. Klockan 12 mötte vi upp min thailänska kompis Yok och hennes dotter på ett köpcentrum för att ta oss vidare till en vegetarisk restaurang där vi åt en riktigt god buffé. Efter som jag köpt en kamera och försöker lära mig lite av min väldigt tallangfulla bror så ville jag köpa ett liknande objektiv som har för att ta fina porträtt och annat med fint skärpdjup, så fick det bli. Kvällen spenderade vi hemma hos Yok och hennes mamma och systerdotter med lite thailändsk grillfest. Det var riktigt fint och roligt att hänga hemma hos dem.

Igår mötte vi upp Yok och familj igen och åkte ut till en sjö för att bada och softa. Det blev en förhållandevis ganska dyr tur, men det var det värt. På eftermiddagen tog Yoks mamma hand om dottern så Yok kunde hänga med oss ut och dricka lite öl och spela biljard. Det har inte blivit mycket öldrickande på resan än så länge så det satt fint. Simon kom etta, Yok tvåa och jag sist i biljarden men lika glad är jag för det hehe.

Idag har vi inte gjort så mycket vettigt alls. Vi har bokat en resa till Laos på lördag, med båt. Sen var vi i en fotobutik och skulle ta passfoton för visum till Laos och Vietnam. Det var en jättekonstig liten farbror som skulle hjälpa oss. Han gick och skrattade och försökte ta på oss jättefula kläder. Vi fattade ingenting och sa bara nej. Efter mycket om och men visade han oss en skylt där det stod att man var tvungen att ha städad klädsel på fotot, så det dög inte med våra linnen och avklippta t-shirts. Tyckte han kunde sagt det på en gång istället för att skratta åt oss och försöka klä ut oss i fula kläder.

I onsdags kom vi till Bangkok och bosatte oss över natten på Kahosan Road. Både jag och Simon har varit där förr och kände att vi var glada att bara stanna en natt. Visst det är kul och se, det är väldigt speciellt. Med det är lite för många ”speciella” människor också. Galet är det hur som helst. Vi tog lite promenader i kringliggande kvarter och det visade sig att utanför McDonalds hängde alla coola hipsters med Fixed Gear cyklar. Det gjorde mig på bra humör hehe. Lyckades se en helt obetalbar grej också. En liten pojke jagade en hund och pekade på hundens bakdel hela tiden. Plötsligt stannade hunden och pojkens finger träffade rakt i stjärthålet och hela fingret gled in. Allt detta till folkets glada tillrop, och föräldrarnas mindre nöjda rop. Eftersom jag blev med kamera sista kvällen i Peking så blir det lite mer foton nu.

Igår åkte vi till Lopburi, som ligger en bit norr om Bangkok. Jag trodde jag visste vilken busstation vi skulle åka från så vi tog en taxi dit. Det visade sig vara helt fel station. Vi fick förklarat hur vi skulle åka buss till rätt station, men det lät lättare än det var. Först hittade vi inte ens hållplatsen, och efter mycket frågande och pekande var vi åter tillbaka hos samma dam som förklarat hur vi skulle åka. Hon fick förklara igen. Till sist kom vi fram och kom med bussen till Lopburi.

Gjorde inte så mycket igår kväll, promenerade runt lite och åt på nattmarknaden. Idag däremot har vi fotat apor. Mitt i stan här ligger det en tempelruin där det av någon anledning bor massa apor. Aporna klätrar också runt på husen i intilliggande kvarter och åker snålskjuts på bilar som åker förbi. Snattar gör de också. Simon hade en vattenflaska som stack upp lite ur väskan, då klättrade det upp en apa på honom och snodde med sig vattenflaskan, bet ett litet hål i den och drack upp den. Smarta små liv. Så här kommer en hög ap-foton.

Nu i eftermiddags tog vi en åktur med pappan till ägaren av stället vi bor på. Först åkte vi och badade på lokal badresort som var helt död. Det var bara vi där. Kändes lite märkligt men rätt gött och slappt. Sen åkte vi och kollade ett tempel som låg ihop med en fladdermusgrotta, men jag skriver mer om detta nån annan dag när jag hunnit fixa ordning lite foton från turen.

Tänkte försöka summera upp vad vi gjorde av den sista halvan av veckan i Peking. Vi gjorde flera försök till att besöka olika sevärdheter i staden med mindre lyckade resultat. Detta på grund av firandet av det kinesiska nyåret, som var en attraktion i sig. På självaste nyårsafton tror jag de brände av mer krut och fyrverkerier bara i gränden vi bodde än det görs i hela Sverige på vårt nyårsfirande. Gick knappt att andas i all krutrök. De som driver vandrarhemmet vi bodde på hade en hel flyttkartong full med smällare, raketer och annat skoj. Två gubbar kom ut med ett smatterband som var 20-30 meter långt mitt i vägen fast det kom bilar och körde. Det var helt galet.

Vi lyckades i alla fall med att besöka Förbjudna Staden och göra en hel del spännande stadsvandringar. Området kring Lamatemplet var riktigt fint, fast vi inte lyckades komma in tack vara flera tusen kineser som tydligen skulle dit och be in det nya året. Jag blev också väldigt frustrerad över att inte ha någon riktig kamera, så jag bestämde mig för att jag nog behöver köpa en ny. Hittade en bra fotobutik på nätet, men de hade så klart stängt hela veckan p.g.a. nyårsledigt. En kvart innan stängning kvällen innan vi skulle åka vidare till Bangkok lyckades vi hitta in någon el-stormarknad där jag hittade samma kamera jag kikat på fast något dyrare. Det var fortfarande ordentligt billigare än hemma så jag slog till ändå.

Idag tog vi flyget till Bangkok och har nu promenerat runt i området kring Khaosan Road vilket är stökigt värre. Ganska speciellt, men vi har sett det förr och det ligger inte på prioritetstoppen, så vi drar vidare imorgon.

Slänger upp ett par bilder som Simon har tagit i Kina här, nästa inlägg hoppas jag kommer innehålla hyfsade bilder från min nya kamera hehe.